Tanken är livskvalitet . Mindre stress och ett riktigt liv att trivas med.
"Tanken bakom allt detta"har nog funnits hela tiden . Det som fattades var nog viljan , att kunna , att våga , att ta steget utanför den givna ramen . Djur har alltid funnits i mitt liv , ända sedan den dag jag föddes . Precis som så många andra , önskade jag mig en häst , till födelsedagen och julafton - men icke sa Nicke . Eftersom jag bodde i sta'n stora delar av året så fick det bli hund istället , lättare att ta med sig . En "bättre än inget"-väg som jag har haft mycket glädje och nytta av .
I mitt vuxna liv har jag sysslat med eftersökshundar (Labrador) och skyddshundar (Rottweiler) . Numer håller vi på med uppfödning av Boxer och Fransk Bulldogg ( vi = mest frugan ) . De ser till att man kommer ut och håller en sällskap i soffan .
Jag har varit egen företagare - smed - under många år . Detta är något som jag verkligen alltid har trivts med , men man hamnar lätt i en fälla . Expandering - utveckling , att lämna ett stort avtryck efter sig , den dag när man sätter tofflorna för sista gången . Till sist är man precis som alla andra , utveckling - större kostnader - arbeta mer för att tjäna mer . Att tjäna pengar - kostar pengar. Det är nu man kastas in i ekorrhjulet och får springa så länge benen bär .....
Livet rullade på , allting var jättebra . Lyckligt gift , en hyfsat bra firma , jobb 7 dagar i veckan . Det var mycket som fick stå åt sidan för firmans skull , pengarna måste in . Tog fritt ett par timmar här o där , red en sväng med frugan i skogen - helt underbart härligt , sedan var det bara att hoppa in i ekorrhjulet igen - jobba , jobba ...........
Denna dag började som alla andra , men slutade på ett sätt som fick mig och även min fru att inse vad livet verkligen handlar om ........... Jag satt i bilen och var på väg för att titta på ett nytt jobb som skulle göras .........Sedan minns jag inte mer .. Minnet börjar återkomma i en säng på sjukhuset i Lund ..... En hjärnblödning (Stroke) som gjorde att jag hastigt lämnade vägen och åkte rakt ut i skogen . Det kunde ha gått käpprakt åt helvete (ursäkta språket) men denna gång hade jag millimetrarna och turen på min sida . Vinner aldrig på lotto , men detta var snäppet bättre .
Den långa vandringen tillbaka till livet hade tagit sin början (det är några år sedan nu) . Jag hade tur ännu en gång , det var en snäll hjärnblödning jag fått mig tilldelad . Högersidan var rejält utslagen . Minnet ,lokalsinnet och fömågan att känna igen folk , var helt borta ett tag . Efter hårt slit och många veckor , började det att kännas ganska positivt - jag var på väg ...
Det var nu som jag upptäckte vilken fantastisk nytta umgänget med våra hästar gjorde på min kropp . Jag ägnade mer o mer tid åt hästarna , vi hade nog de mest välryktade hästarna i närområdet runt denna tid . Efter cirka 4 månader kände jag mig så pass säker i kroppen att det var dags att sitta upp och rida . Det slutade med att vi fick spänna fast min högersida i sadeln för att jag inte skulle trilla av hela tiden . Från detta ögonblick var jag rätt så tacksam att vi höll på med westernridning och hade väluppfostrade hästar . Vilken kick i livet , när jag red så kände jag som en vanlig människa igen . Balansen blev bättre för varje gång vi red ut . Man kan lugnt säga att utan hästarna hade jag inte stått där jag står idag .. Känns fantastiskt ..
Nu har tiden gått och gubben börjar bli sitt gamla jag igen , iallafall fysiskt sett . I huvudet , ja de e som de e.............
Det är nu "Tanken" börjar ta form . Ett nytt liv skall skapas - ett bättre och mer harmoniskt liv . Att kunna jobba mer hemma tillsammans med djuren , både hundarna och hästarna . Då vi bor i ett skogsområde så började tanken på kallblodshästar att komma närmare och närmare . Tjosan hejsan , rätt som det var så hade vi två Ardenner och en Tinker här hemma .
Kallblodsstallet var nu alldeles nyfött och framför oss fanns det en jäkla massa jobb . Fick börja tänka i nya banor med hästarna . Kallblod och varmblod , lika i mycket - men ändå som natt och dag . Idag är jag Ardennerfrälst , sicken häst ...
Såhär lite i efterhand , så är det bara att inse att hästarna har lärt mig mer än vad jag har lärt hästarna . Känslan när man arbetar tillsammans och allting fungerar är helt otrolig . Att ardennern är en hästras som är framavlad för att arbeta , syns verkligen tydligt . Så fort arbetskläderna är på , så infinner sig arbetsglädjen , det riktigt lyser om dem . Arbetshästar och miljötänkande är något som ligger i tiden och verkar vara på väg tillbaka . Med detta i tanken insåg jag att det skulle vara möjligt att leva på och med till en viss del .
Första delmålet var att det skulle bli självbärande och där är vi i stort sett redan . Med lite hjälp från smidesdelen så står Kallblodsstallet.se på egna ben idag .
Mycket av vinsten med att arbeta med hästarna är att man blir mer harmonisk som människa . Man glädjer sin omgivning till en hel del . Att se reaktionen hos folk man möter är faktiskt en belöning bara det , bilar stannar , folk vinkar och ser mycket glada ut .
Än så länge har vi en ganska enkel utrustning , men det byggs ut lite hela tiden . Det är fördelen med att vara smed , mitt kunnande kommer väl till pass även i detta arbetet .
Nu är det igång , mycket fysiskt arbete väntar runt hörnet . Vi går en spännande framtid till mötes .................
Ett liv är allt vi har - då skall det min själ va gott att leva !